Snapsvisor

Snapsvisor kom till på 1800-talet och sjungs gärna på kräftskivor och midsommarfirande. Snapsvisorna är inte bara unika för Sverige, de är också unika för världen. Det är bara i Sverige och i de svensktalande delarna av Finland som det fortsätts att skapas snapsvisor. En anledning till snapsvisans överlevnad här är den svenska matkulturen, inte minst smörgåsbordet. Snapsvisorna skiljer sig dock inom de olika sällskapen. I de högt uppsatta sällskapen såsom ordenssällskap och körer, föredrar de nyskrivna snapsvisor och egenskrivet material. Medan de inom studentkårer håller sig till de gamla sångböckerna.

Snapsvisor

Det finns några olika snapsvisor som vi både känner igenom och säkert har sjungit på den där kräftskivan eller midsommarfirandet. Den som kanske är den mest kända av alla snapsvisor är helan går. Visans historia är svår att följa eftersom den inte finns nedskriven. Det vi däremot vet är att visan framfördes för första gången runt år 1845. Visan har därefter används många gånger både på privata fester och offentliga tillställningar.

Hej tomtegubbar är en annan känd snapsvisa som sjungs främst på julafton. Visan med melodi skapades redan år 1815. Den hade då inga ord utan orden kom några år senare, nämligen år 1833. Sången i sin helhet presenterades för första gången i Skåne runt 1898. Många av de snapsvisor som finns är skrivna på 1800-talet och används fortfarande. För många människor, framförallt utlänningar kan våra snapsvisor anses som konstiga och det skulle jag också säga att jag tycker. Det är ingen som riktigt förstår varför de skapades från allra första början.

Det kan ha varit någon som var full och började sjunga på en fest och sen har det bara fortsatt år efter år. För mig finns det ingen annan förklaring till snapsvisornas uppkomst. Alla kan egentligen komma på och skriva sin egen snapsvisa och det är vanligare att göra det idag mot förr i tiden.