Morfar och katterna

Den här roliga historien som jag tänker berätta för er, fick jag berättad för mig av min mamma för cirka 20 år sedan. Historien är tagen direkt ur verkligheten och handlar om när min morfar var ung och följande inträffade.

Den här historian utspelade sig under 40-talet när min morfar fortfarande var en ung pojke och bodde hemma hos sina föräldrar. Familjen hade det inte jättebra ställt och fick vid tider vända på varenda öre för att få ekonomin att gå ihop. Familjen hade dock en icke-steriliserad utekatt som levde det goda livet både utanför och innanför hemmets dörrar.

 

En dag upptäckte min morfars far att katten hade fått ungar. Då det innebar att den knapra ekonomin skulle behöva mata fler munnar, togs beslutet att göra sig av med kattungarna. På den tiden fanns det inte några katthem eller liknande så tillvägagångssättet var mer brutalt.

Morfar fick därför uppgiften att dränka de stackars kattungarna i en närliggande sjö. Morfars far samlade därför kattungarna i en tygsäck tillsammans med ett par tunga stenar och överlämnade säcken med instruktioner till min morfar, “Nu går du bort till sjön och dränker katterna där”

Hur gick det för katterna?

Morfar tog sig an uppgiften och började gå mot sjön. Han tyckte säcken med stenarna var väldigt tung och tänkte att det är ju lättare att bära säcken om den inte är full med stenar. Sagt och gjort så var stenarna borta ur säcken och snart var han framme vid sjön.

På plats tog han ut kattungarna en och en och kastade i sjön och sedan vandrade han stolt hemåt igen då han utfört sitt uppdrag.

Väl hemma igen lämnade han tillbaka tygsäcken till sin far som förundrat frågade: Har du inte varit iväg och dränkt katterna som jag sa?

Jag försökte, svarade morfar, men de kunde ju simma.

Hur fortsättningen på historian blev vet jag inte än idag. Men förhoppningsvis slutade det lyckligt för de små kattungarna.